Away we go

vår resa jorden runt!

San Francisco

Kategori: USA

Som många av er redan vet missade vi flyget från Tokyo till L.A. Så idiotoskt! Ja, vi blev felinformerade av vårt hostel, men vi var också ute i extremt dålig tid så i slutändan har vi oss själva att skylla. Det tråkiga är ju att vi förlorade en hel del pengar och måste korta ned resan ca 2 veckor. Vi har bokat flyget hem: 9/8 från New York till Stockholm.
 
Istället för L.A fick vi spendera natten på Tokyos flygplats innan vi kunde flyga till Sydkorea och därifrån vidare till San Francisco. Vi har sovit här i fyra nätter nu på Union Square Backpacker hostel som ligger väldigt centralt på Derby nära Union Square i downtown. Vi är båda förälskade i San Francisco! Jag hade ingen klar bild av staden när vi kom hit, men den är helt fantastisk! Låga färgglada bostadshus, kullar och dalar, spårvagnar och massor av mysiga parker. Och närheten till havet! Måste erkänna att det är skönt att känna sig mer hemma, både avs kultur och miljö, efter tre månader i Asien. Dock har vissa skillnader mellan USA och Sverige redan blivit extremt tydliga:
 
1) har aldrig sett så många överviktiga människor i mitt liv. Många är mulliga, men många är också biggest looser feta. Diners och snabbmatsställen har öppet 24/7 och portionerna är enorma. 20 bitars chicken nuggets är standard! Samtidigt finns det en tydlig hälsotrend med avdelningar i mataffärerna med endast frukt, bars, wraps etc. 
2) det står hemlösa och tiggare i varenda gathörn. Ja, vi har hemlösa i Sverige, men inte alls i samma skala!
3) amerikaner är extremt öppna, trevliga och hjälpsamma. Lite skräniga ibland (en kan höra varenda ord i varenda samtal ute på gatan), men det är lite roligt. Vi kan bokstavligt talat inte ta fram kartan utan att en amerikan (ung, gammal, kvinna, man etc) frågar om vi behöver hjälp.
 
Trots att det är rätt dyrt i San Fran har vi klarat oss rätt bra på vår 500 kr/dag-budget. En dag hängde vi vid vattnet vid Fishermans wharf och åt krabbmacka, lyssnade på en musiker och gick till musee mecanique som är ett museum med antika tivoligrejer. Såg dock varken sjölejon eller hajar till vår besvikelse!
 
I förrgår sparade vi in på busspengar och promenerade till och från Golden gate bridge i totalt sex timmar! Det var mäktigt, speciellt för ett Förhäxad-fan som mig hehe. Vi var helt slut efteråt, men vi hade lovat Mike som jobbar på vårt hostel att gå ut samma kväll. Vi blev ett rätt stort gäng: nio danskar, två till svenskar, vår finska roomie och två amerikanare från L.A. En jättetrevlig kväll! Igår vaknade vi upp lite bakis, men värst av allt förkylda med hög feber. Stannade på hostelet hela dagen och mår fortfarande inte bra. Elle mår sämre idag så jag ska försöka boka biljetter åt oss till på onsdag. Som det ser ut nu tar vi en greyhound-buss till Tucson, sedan tåget till San Antonio och därefter ett längre stopp i New Orleans. Längtar!
 
Kram Mickis

From Tokyo with love

Kategori: Japan

Vad hände med bloggandet? Vi har verkligen varit sämst på att skriva på senaste tiden, men det är väl så det blir till slut. Vi har varit på resande fot i över tre månader nu och det märks. Känner mig lite rotlös och framför allt: rastlös. Vill ständigt vidare och är ständigt på jakt efter något nytt. Tröttnade på Thailand (inte dykningen dock! Att ta vårt andra dykcert advance open water var såå kul!) och hamnade i Tokyo. Vi har varit här i några dagar nu och imorgon kväll åker vi till L.A och USA!
 
Tokyo; var ska jag börja? Galna, tokiga, underbara stad! Neonskyltar, höghus, skrikande affärsbiträden, mode, lolitaklädda tjejgäng, manga, arkadhallar, kaos och i nästa kvarter låga byggnader, lugna bakgator och harmoni. Älskar kontrasterna! Någon gång i mitt liv vill jag bo i Tokyo!
 
Vi bor på JGH Hostel i Nishi-Kawaguchi, vilket är rätt långt från supercentrala Tokyo, men ett väldigt lugnt och mysigt område. Själva hostelet är lite hela havet stormar: dåligt snickrade våningar och minimala garderobssmå rum ihoptryckta i ett litet hus där alla delar på en dusch. Väldigt jobbigt ibland, men också riktigt mysigt och hemtrevligt. Och vi har ett kök också vilket är riktigt skönt! Dessutom var det enda boendet vi hade råd med haha!
 
Första heldagen spenderade vi i Akihabara och den s.k. Elektronikstaden. Här hänger de stereotypiska nördarna och handlar den senaste tekniken. Massor av mangabutiker, arkadhallar och neonskyltar. Hamnade genast i Tokyo mode haha. Vi fikade på ett maid café där cafébiträdena är utklädda till french maids och pratar som små barn. Allt skulle vara överdrivet gulligt och vi tvingades ha på oss kattöron och applådera när servitrisen målade en katt i chokladsås på min latte. Sjuk upplevelse som gjordes ännu mer surrealistisk av det faktum att en japansk affärsman satt bredvid, också han iklädd kattöron. Kunde inte riktigt bestämma oss om det hela var perverst eller ej.
 
Dag två gjorde vi Shibuya, mest känd för den gigantiska korsningen från filmen Lost in translation. Fikade på Starbucks med utsikt över alla de tusentals människor som passerar varje gång det blir grönt. Sedan var det dags för shopping på bl.a. varuhuset Shibuya 109. Ett enormt varuhus där unga modeintresserade  Tokyotjejer köper sina kläder. Kan bara beskriva det hela med ett ord: kaos! Vet inte om det berodde på rean, men utanför varenda butik stod butikspersonal och gallskrek, ofta ur megafoner, dansade på pallar och drog i en för att locka in kunder. Vi fyndade nog lite väl mycket där inne. Sedan gick vi in i en arkadhall där vi mötte två gulliga japanska tjejer som lärde oss hur purikurafoto fungerar. Vi fotades med dem i automaten samtidigt som datorn skrek ut peppande fraser, sedan gjordes ens utseende om till överdrivet docksött innan vi fick välja bakgrundsfärg, små hjärtan och annat att pimpa  bilderna med. Typiskt japanskt? Haha!
 
Dag tre var det dags att hoppa på tåget till Harajuku. Där ligger bl.a. en boulevard där alla dyrare klädmärken finns, men roligast var alla smågator med galet streetmode och tonårsprylar. Där hängde alla cosplayare och emo-lolitas. Kikade på assessorer och second hand. Fanns mycket fint! Och sjukt mycket fult och roligt skräp! 
 
Igår åkte vi till Asakusa: ett lite mer gammeldags och turistigt område som var rätt mysigt. Vi gick till Asakusa Kannen Olsen, ett gammalt badhus som var extremt slitet, men det var en rätt kul upplevelse ändå. Sedan åt vi lunch på ett klassiskt sitta-på-golvet ställe. Åt rökt bläckfisk (såå gott) och sashimi. Sedan åkte vi till vårt hostel och svidade om. På kvällen blev det sushimiddag i Shibuya. En modern version av sushiband där en beställde vilken sushi en ville ha på en datorskärm, sedan kom den rullandes ända fram till bordet. Riktigt gott! Sedan hittade vi en mysig bar och bokstavligt talat halsade en flaska rödvin eftersom tågen slutar gå vid midnatt. Tåget hade slutat gå ända fram till vår station, men vi kutade efter alla affärsmän som var på väg hem (kl 01:00 på natten: japaner jobbar verkligen dygnet runt, ingen myt!) och lyckades hitta en nattbuss trots bristfällig engelska. Till slut kom vi "hem" runt 2-tiden och däckade.
 
Så idag sov vi ut och begav oss till Daikanyama, nära Shibuya. Det är mitt favoritområde i Tokyo hittills. Så otroligt mysigt med massor av trendiga caféer, lyxiga vintagebutiker, låga moderna byggnader och rolig people watch. Vi började med en fika på Rosalies takterass (iskaffe och godaste äpple-ingefära-smoothien.) Vi strosade sedan till Saigoyama parken som var liten och mysig. Den ska tydligen vara med i filmen "Tokyo, a love story" som jag måste se. Sedan blev det vinlunch på Café Michelangelos uteservering och lite spanande i butiker. Jag fyndade ett jättefint linne från Chloé i en second handbutik som sålde chanelväskor. Motstod impulsen att shoppa upp hela resebudgeten haha!
 
Nu är vi tillbaka på vårt hostel och tvättar, packar och förbereder oss inför imorgon. Tokyo har verkligen varit fantastiskt!
 
Kram Mickis

Full moon party @ Koh Phangan

Kategori: Thailand

Det finns en anledning till att vi inte gör den klassiska Asien resan eller att jag varit allmänt negativ till att resa till Thailand: jag har svårt för fullpackade stränder med fulla, dreggiga västerlänningar. Jag vill höra modersmålet talas, träffa mer lokalbefolkning än turister, uppleva landet och inte ett poolkomplex. Därför kändes full moon party kanske inte riktigt som min grej, även om vi dansade några timmar, drack mojito och andra buckets och hade rätt kul. Koh Phangan i sig är dock riktigt blek i jämförelse med älskade Koh Tao. På Koh Tao känns allt så mycket mer genuint: du sitter på en matta på den halvtomma stranden och äter, här sitter du på på plaststolar på omysiga restauranger med rödbrända britter som äter hamburgare runt omkring, omgiven av turistbutiker. Haha nu låter Koh Phangan hemskt, men efter Kina känns ett turistställe som detta så otänkbart. Vi bor dock lite secluded i en jättemysig bungalow 😊 längtar till imorgon då vi ska tillbaka till Koh Tao och Ban's diving resort. Har vi skrivit att vi tagit dykcertifikatet open water? Vi har dessutom anmält oss till fortsättningskursen advance open water där en får dyka ned till 30 meters djup, använda undervattenskamera, göra ett nattdyk och om vädret är bra: ett wreck dive! Det ska bli så kul!

Kram Mickis

Vårt första dyk!

Kategori: Thailand

Idag har vi dykt i havet för första gången. Det är bland det roligaste och häftigaste jag gjort i hela mitt liv! Vi började dagen med teoriprov för att testa våra kunskaper från gårdagen då vi pluggade teori, lärde oss koppla ihop utrustningen, samt testade att dyka i poolen.

Efter lunch idag hoppade vi på ett flak som tog oss till hamnen där vi hoppade på en stor båt full med andra som skulle dyka. Det blåste för mycket på vår strand så vi skulle åka till andra sidan ön. Efter att ha tagit på mig våtdräkt och utrustning var jag förste person att hoppa 1,5 meter från båten ut i havet. Lite läskigt, men trots lite panikkänslor i början så kände jag mig snabbt bekväm. Det är svårt att förklara hur det känns för någon som aldrig dykt. Det är verkligen som att komma in i en annan värld och i början känns det lite svårt att styra ens viktlösa kropp och att andas normalt genom regulatorn. Vårt första dyk varade 40 minuter och som djupast var det 10 meter, vilket låter mycket, men det kändes inte alls djupt. Eftersom tryckskillnaderna är mycket större i början var det bara skönt att komma ned en bit. Vi tränade mest på att andas och få in tekniken. En ska kunna åka upp eller ned bara med hjälp av andningen vilket är riktigt häftigt när en väl lyckas!

Sedan steg vi oss upp igen för en timmes paus på båten som åkte vidare till en annan strand innan det var dags för dagens andra dyk. Denna gång fick vi göra om övningarna från poolen. Jag låtsades ha slut på luft och fick ta av Elles reservluft, fylla hela masken med vatten och tömma den etc. Som djupast var det 12 meter. När vi skulle stiga till ytan låtsades Elle ha slut på luft och vi delade på min samtidigt som vi steg upp tillsammans.

Nu har vi precis sett solen gå ned och ätit middag på en varsin sackosäck på en veranda på stranden. Vi är så euforiskt lyckliga: över resan och allt vi har upplevt hittills och vad som fortfarande väntar, men framför allt över dykningen och hur sjukt jäkla underbart det kändes. Längtar till 7-tiden imorgon då vi ska träffa vår instruktör och de fem andra som går kursen och dyka igen. Det blir två dyk på 18 meters djup. Sedan har vi vårt Open Water dykcertifikat!

Kram Mickis

Från Bangkok till Koh Tao

Kategori: Thailand

 
 
Vi flög från Lhasa till Kunming airport i Kina där vi fick tillbringa ett dygn innan vårt flyg mot Bangkok skulle lyfta. Det märks att vi har blivit vana med obekväma sängar för vi lyckades sova som klubbade sälar en hel natt på de stenhårda träbänkarna i den upplysta väntsalen. Det var lite vemodigt att lämna Kina som ju varit vårt hem i nästan 1 månad och 3 veckor och vars kultur vi vant oss vid. Samtidigt som vi ibland kände oss otroligt trötta på Kina och längtade efter sol, lugn och icke-censur.
 
När vi nådde Bangkok tog vi expresståg och sky train till vårt hostel som visade sig ligga väldigt off i ett bostadsområde en 15 minuters promenad från On Nut station. Mindre kul att släpa på min back pack som rasat samman totalt och skar in i min axel, men hostelet The city @ fifty var rätt okej även om vi stirrade oss blinda på poolen när vi bokade. Poolen som vi ändå aldrig utnyttjade. Vi hann inte se så mycket av Bangkok den korta tid vi var där, men jag uppskattade staden mer än jag gjort som elvaåring åtminstone. Första dagen tog vi en alldeles för dyr tuk tuk till Koh San Road och åt pad thai, vårrullar och skivad ananas och vattenmelon från gatustånden, samt shoppade lite på marknaden. Det gigantiska shoppingcentret Siam hade vi hunnit med kvällen innan. Sista dagen hade vi ett enda mission: att ersätta min trasiga ryggsäck. Efter lite beslutsångest satsade backpackern i mig på kvalité och det blev en 52 liters från North face i ljusgrått med turkosa detaljer. Dyrt, men såå värt! Efter det bestämde vi oss för att gå på bio vilket var Bangkoks höjdpunkt! Vi bokade Man of Steele och fick hela biografen för oss själva. Först gick vi in genom en VIP-ingång och serverades ett glas rödvin i en av sofforna i en gigantisk lounge. Därefter visade vår servitör in oss i salongen där vi lade oss i liggfåtöljer med kudde och täcke. Varför har vi inte sådana biografer i Sverige?! Allt som allt kostade biljetten inte mycket mer än i Sverige.
 
Efter Bangkok (och allt flängande i Kina) ville vi egentligen endast en sak: att hitta en paradisstrand. Vi bestämde oss för Gulf Islands i östra Thailand och begav oss till Hua Longpong train station där vi bokade tåg och båt från Bangkok till Koh Tao. Mest för att vi läst att den skulle vara den minst exploaterade i jämförelse med Koh Samui och Koh Phangan. Det gick väldigt smidigt att tåga även i Thailand även om de dreggiga engelsmännen i vår vagn gallskrek och spelade munspel hela natten = vi fick inte någon sömn alls. Sedan tog båten cirka två timmar och imorse anlände vi i den mysiga hamnen på Koh Tao. Elles syrra hade tipsat om Ban's diving resort och vi lyckades hitta en info desk för att fråga om de hade rum, vilket de hade så vi hoppade på ett flak och blev skjutsade till ett stort, mysigt ställe på stranden där vi bokade en open water dykkurs på fyra dagar och fick ett dubbelrum (lyx!!!) utan toa/dusch gratis i sex dagar. Så i övermorgon börjar vi vägen mot dykcertifikat. Längtar! När vi är klara med kursen får vi dyka ned till 18 meters djup. Iih!
 
Vår första dag har vi tillbringat på stranden, trots mulet väder. Vi låg ned i sanden och såg solen gå ned, helt underbart! Vi blir kvar på ön till midsommar då vi åker vidare till en liten paradisö 15 minuter härifrån med båt (där vi ska bo i en bungalow i två dagar) och därefter väntar full moon party på Koh Phangan. Livet har aldrig känts lättare än nu!
 
Kram Mickis

Lhasa

Kategori: Tibet

Det var en otroligt surrealistisk upplevelse att vandra på gatorna i Lhasa. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig innan vi kom dit men det var inte att staden skulle vara så pass modern som den faktisk var. Det var som vilken annan "kinesisk" stad som helst förutom att inga byggnader får byggas högre än Potala Palatset. Detta kanske inte är så konstigt då den "nya staden" byggts sedan 1959 då (som vår guide var tvungen att säga) tibet "befriades". Vi fick fråga vår guide vad vi ville förutom politik, dock så var han rätt frispråkig när vi inte var i närheten av tempel och andra offentliga byggnader (där det finns "många som lyssnar") och berättade när han själv som ung flydde över gränsen till Nepal och vidare till Indien för att plugga till doktor, men att han saknade sin familj för mycket för att stanna kvar och blev fångad vid gränsen på väg in i Tibet. Han berättade att tack vare att han svarade rätt på polisernas frågor behövde han "endast" sitta i fängelse i 4 månader. Tibetanerna får heller inte ha egna pass, men de får resa inom Kina (alltså Tibet och "the mainland" som guiden var tvungen att kalla Kina), vilket jag inte visste. 

Att se Potala Palatset var väldigt häftigt då det är en sådan stark symbol för tibetanerna som det heliga sätet för deras Dalai Lama. I kontrast till detta var det konstigt att se att majoriteten av besökarna var han-kineser, som var väldigt intresserade av att höra om Dalai Lama och skulle be vid varje helig tibetansk buddah  i palatset trots att de enligt guiden är förbjudna  att se honom som en helig person. Även när vi besökte Sommarpalatset och det senaste av palatsen där, som den nuvarande Dalai Laman hade som sommarbostad innan han flydde till Indien, märkte vi att även det var välbesökt av kineserna vilket får en att undra vad som sägs till dem om varför han flydde.

I allmänhet var det intressant att besöka de olika tibetanska templen men det mest fascinerande var ändå att vandra kring i gamla staden i Lhasa och se de traditionella dräkterna och vardagliga bestyr, som att tillägna stor del av sin tid till att utför olika religiösa ritualer. Exempelvis är att vandra medurs runt Potala palatset/de olika templen/ runt hela staden i vad som kallas en "kora" medan de räknar bönepärlor och snurrar på sina spinning wheels. Detta är något de flesta gör varje dag. 

Tibetaner är ett väldigt trevligt folk även om de inte är så öppna, vilket känns som en naturlig följd av alla poliser och militären som ockuperar hela Tibet och speciellt i old town i Lhasa (där vi inte heller fick ta kort på dem) då de även har ökat samt att militären fått en permanent bas i staden sedan upproren 2008. Denna verklighet  i kontrast till min och Mikaelas uppfattning av att militären/polisen inte alls var särskilt seriösa då de skrek "HELLO, SEXY LADY" efter oss som vinkade med de bredaste av leenden, som vi blivit vana med att alla kineser gör när de ser en västerlänning.

Vi käkade jakkött (som äts i alla dess former och i mängder i Tibet, en specialitét är när köttet bakas in i de tibetanska dumplingsen "momos") och blev dåliga i magen. 

Allt som allt var vistelsen i Lhasa något otroligt coolt och något vi kommer minnas för resten av våra liv, och trots at vi endast spenderst fem dagar i staden (besöker man som icke kinesisk turist endast staden får man inte vara där längre) var det skönt att flyga från staden och Kinas ständigt överhängande censur till att i nuläget sitta vid en strand på den Thailändska ön Koh Tao (som inte alls är så där fördomsfullt turistigt  i form av apollo/fritidsresors hotellkomplex och Bamseklubbem, som man lätt tänker om Thailand) och invänta att vår dykningskurs ska börja den 17e juni. Livet är som härligast med omväxling ;)

Kramar Elle!

Framme i Lhasa!

Kategori: Tibet

Vi kom fram till Lhasa, Tibet runt 16-tiden och har hunnit möta upp vår guide som vi behöver ha med oss när vi vill besöka tempel etc. pga att vi är utlänningar. Han skjutsade oss till vårt nya hostel DongCuo International Youth Hostel. Vi mår rätt kasst av höjden: huvudvärk, lite andnöd och blir yra av minsta ansträngning så vi har tagit det lugnt sedan dess. Får se om vi byter hostel imorgon för klockan är ett på natten och vi kan inte sova pga gallskrikande tibetaner i baren tre våningar ned. Imorgon ska vi möta upp vår guide och ordna biljetter till Potala palatset (det tar en dag), sedan vandra runt i Old town där vi bor. Det är den klassiskt tibetanska delen av Lhasa, det finns en modern han-kinesisk också. Funderar också på att ta en blind massage som ska vara bra för att acklimatisera sig till höjden.

Kram Mickis

Hejdå Chengdu!

Kategori: Kina

Nu är det dags att lämna fantasivärlden vi levt i på hostelet i Chengdu (skäms nästan över hur mycket tid vi spenderat här) och ta tåget över molnen till Lhasa i Tibet. Det tar nästan två dygn så vi är framme på eftermiddagen den 6/6.

Kram Mickis

Chengdu - Emei Shan

Kategori: Kina

 
Tiden går så fort! Vi har redan varit i Chengdu med omnejd i över en vecka och trivs så himla bra. Vi bor på världens mysigaste hostel (sim's cozy garden hostel) med bästa personalen och roliga gäster. Efter att vi kommit till Chengdu och insett att vi var tvungna att i panik förlänga våra visum och Efter att vi lämnat våra pass på PSB-byrån var vi lite wild and crazy och drog till Emei (en stad ca 2h från Chengdu) trots att vi inte fick lämna Chengdu innan vi hämtat ut våra pass, men det orkade vi inte vänta på eftersom det skulle ta en vecka. Anledningen till att vi åkte till Emei var för att vi under tre dagar skulle anta utmaningen att vandra uppför och nedför berget Emei Shan, som är ett av de fyra heliga bergen i Kina. 

Efter att sent ha checkat in på Teddybear Hotel, som är det hostel alla som ska vandra uppför berget bor på då det ligger 10m från bussen till berget, gick vi och lade oss för att vid 6-tiden morgonen efter gå upp och ta oss till berget. Efter en halvtimme var vi framme och vid 7:30 tog vi första  klivet på trapporna som skulle ta oss till toppen. Jag kan säga att det kanske inte är så jobbigt att gå i trappor, men att gå i trappor i 10h KÄNNS. Redan efter första timmen var vi genomvåta och blev ännu mer exotiska för kineserna som aldrig verkar svettas (kan tillägga att många kineser betalade bärare som bar dem de branta delarna, vilket var typ hela tiden). De första timmarna gick vi utan vandringsstavar då vi tyckte det såg töntigt ut men efter att benen började svika och en vet att mer än halva sträckan är kvar köpte vi varsin bambu-stav för 5¥. Plus att vi mötte några kineser som höll på att gå medför berget som skrek "BIG MONKEY, you hold BIG ROCK!" och vilkas tygpåse var sönderriven vilket gjorde att vi kände att vandringstaven även kunde agera vapen. Vi möte inte dessa stora apor (än..) men kunde se spåren av sönderrivna påsar och utspridda matförpackningar på vägen framför oss. Var lite som att vara i en thriller när man såg spåren av aporna överallt och hörde massa prassel i buskagen och vi gick halvt i skräck tills vi kom fram till ett lunchställe och var i säkerhet. Jag tog kycklingwok (väldigt hett sichuan-style) och gumman som skulle laga maten gick och hämtade världens största yxa som hon hackade kycklingen i bitar med (som tur var redan var död, dock hade vi kycklingens kompisar lösgående runtomkring oss angående vilka Mickis utbrister "titta där är din kompisarna till kycklingen du ska äta!")

Efter att ha vandrat de sista timmarna och sovit på ett kloster nära toppen vaknade vi tidigt för att i mörkret börja vandra sista biten till toppen och soluppgången. Stackars Mickis fick dock  blodsockerfall och höll på att svimma så vi fick mindre glatt gå ner biten vi hunnit gå och tog linbanan upp sista biten istället. Soluppgången över molnen var så fantastiskt vacker och förutom att det inte går att beskriva med ord så går det heller inte att göra rättvisa med bilder. En sådan fantastisk upplevelse. 

Vandringen nedför berget delade vi upp på två dagar och att gå så många timmar NEDFÖR en trappa var mycket värre än att gå uppför och när vi närmade oss botten på berget gick vi som två 90-åringar, dock två 90-åringar fyllda av eufori!

Kramar Elle

Träningsvärk, värmeslag och den roligaste tågresan i mitt liv!

Kategori: Kina

Vi har hunnit med en hel del sedan vi sist skrev. Vi anlände till Chengdu (tydligen Kinas femte största stad vilket vi inte hade en aning om) för över en vecka sedan och det märks att vi har kommit söderut för det är riktigt varmt. Idag har vi haft 33 grader (kändes som 40) och nästan smält bort!

Det bästa av allt har varit att vi har gått upp och ned för berget Emei Shan! Vi tog tåget till Bagou village och bodde på Teddy bear hotel innan vi började vandringen från Wannian bus stop upp till toppen. Jag har nog aldrig svettats så mycket i mitt liv! De branta trapporna ville aldrig ta slut, men omgivningen var så vacker att vi ofta glömde hur trötta vi faktiskt var. "Beware of the monkeys"-skyltarna avlöste varandra, men trots att vi mötte flera kineser som hade blivit "attackerade" (sönderslitna påsar, bestulna på mat/dryck osv) lyckades vi otroligt nog undslippa dem. När vi hade vandrat i 8-10 timmar stannade vi i ett tempel och sov i ett litet, fuktigt rum uppe på den becksvarta vinden innan vi ställde klockan på 03:40 för att påbörja vandringen den sista bitet upp till toppen för att se soluppgången vid "the golden summit". Jag fick dock blodsockerfall (någon som är förvånad över detta?!), troligen pga att det var iskallt ute vid den tiden/höjden, och höll på att svimma så vi tvingades ta cabel cars upp istället för att gå den sista timmen. Vi var dock över molnen när solen gick upp! Det var bland det vackraste jag någonsin sett och på toppen stod även den gigantiska guldbuddhan och glittrade i solen. Magiskt!

Jag piggnade till efter lite mer vila och frukost och vi började den två dagar långa vandringen ned mot Wuxian(?). Den vackraste av vandringslederna enligt oss båda. Branta klippor, djungel, vattenfall och små matställen (snarare skjul) med otroliga utsikter - för vackert för att beskrivas med ord. Jag förstår verkligen varför Emei Shan är ett av de fyra heliga bergen i Kina! Den andra natten sov vi i ännu ett tempel, i ett rum med mögel över hela taket, precis bredvid "bönerummet" med en stor buddha i. Det var rätt mysigt om en bortser från möglet. Väldigt "Djungelboken", typ ett stenslott mitt ute i djungeln.

Tredje dagen började benen göra ordentligt ont och till slut haltade vi ned med våra vandringsläppar. Dock slutade vi gnälla när vi mötte på en och annan kines bärande på backar med dryck och matvaror, samt sängar, på deras axlar. Deras vadmuskler var inte att leka med! Efter att ha passerat ett väldigt turistigt område fullt av apor var vi äntligen nere på marken igen och däckade utmattade ihop på vårt hostel.

Dagen efter var det dags att återvända till Chengdu med tåg. Den sjukaste, roligaste tågresa jag någonsin upplevt. För det första var vagnen proppfull med folk (de överbokar alltid. Vissa köper bara ståplats och ligger/sitter i gången/på varandra/på högar av väskor), för det andra verkade de flesta komma från landet då tåget gick via mindre städer till Chengdu. Därför utbröt kaos när Elle och jag klev på (många hade nog aldrig sett en västerlänning IRL, ännu mindre två på samma gång!) Folk samlades runt oss, pekade, pratade kinesiska med oss, hjälpte oss upp med väskorna eller bara gapade. En tandlös man gapade så mycket att vi nästan kissade på oss av skratt. När Elle drog fram ordboken var det kört: vi bombarderades av tusen frågor och fick visa massor av bilder från både Sverige och Kina. Alla var så otroligt gulliga att vi blev lite rörda. De hade full koll på när vi skulle gå av och hjälpte oss med bagage med mera. Två timmar försvann iväg på tåget och efteråt hade vi kramp i käkarna av skratt. Samtidigt som det var väldigt skönt att komma av tåget.

De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt medan vi väntat på att den sjukt jobbiga träningsvärken ska gå över. Igår hängde vi i People's park. Vi slog oss ned på den enda parkbänken i solen medan kineserna gick omkring i långärmat och paraply som vanligt. Det dröjde dock inte länge förrän två andra svenskar (de enda andra västerlänningarna i parken) hittade vår soliga bänk och vi trängde, till kinesernas glädje, ihop oss så de kunde fotas med inte mindre än fyra västerlänningar samtidigt. Jag undrar hur det kommer kännas att lämna Kina och inte längre bli fotad var femte sekund hehe.

Idag hyrde vi och tre till en bil på hostelet för att åka till Leshan och se the gigant Buddha. Det är en enorm stenbuddha utkarvad ur ett berg vid floden. När vi återvände till Chengdu var våra visum äntligen färdiga och vi kunde boka Yanzi river cruise onsdag- lördag vilket ska bli jättekul!

Kram Mickis

Förlängt visum i Kina

Kategori: Kina

Vi blir kvar i Kina ett tag till. Vi hade inte räknat med att det skulle ta femton dagar att fixa inresetillstånd till Tibet så imorgon måste vi förlänga våra visum på ett kontor här i Chengdu så vi slipper stanna illegalt och böta 500 RMD per dag. Tåget till Tibet avgår inte förrän 4 juni så vi åker nog söderut och/eller Yanzi river cruise. Två veckor extra i Kina betyder att vi kommer att ha varit här 1,5 månad. Sjukt vad fort tiden går!
 
Kram Mickis

Terrakottaarmén

Kategori: Kina

Idag har vi flytt regnet och besökt terrakottaarmén som ligger en timmes bussfärd utanför centrala Xi'an (till området Lintong). Runt utgrävningarna fanns massvis med museer, souveniraffärer mm uppbyggda. Själva figurerna finns i tre olika utgrävningar och det mest imponerande var "Pit 1" som även är det största och där flest figurer är utgrävda och uppställda. I de andra utgrävningarna fanns inte alls lika mycket då de flesta figurer fortfarande var trasiga och halvt nedgrävda i jorden (originaltaken, från ca år 246 f.Kr, som byggdes över arméerna låg fortfarande över det som jag antar är icke ännu upptäckta delar av armén). Vi blev förvånade då vi trodde att utgrävningarna skulle kommit längre, men sen så har utgrävningarna bara fortgått från 70-talet då bönder som grävde en brunn upptäckte de första delarna.
 
 

Under bussresan hem satt ett par bredvid oss och herrn var mycket intresserad av mitt röda hår och blåa ögon (eller att vi såg ut som dränkta katter då vi gått runt i spöregnet utan paraply) och insisterade på att ta x-antal bilder. Hann upptäckte även Mickis som satt och gömde sig bakom mig så hon kom inte undan och förevigades även hon i kinesens mobil.
 

Nu är kl 17:30 och vi har precis ätit en tidig middag innan vi ska checka ut och ta oss till tågstationen och hoppa på tåget mot Chengdu. Även denna gång blir det hard sleeper då vi kommer vara framme runt kl 11 imorgon (18e).

Kram Elle

Xi'an

Kategori: Kina

Nu har vi varit i Xi'an en hel dag och checkat in på Xiangzimen International Youth Hostel. Väldigt mysigt och fräscht. Vi fick gratis skjuts från tågstationen och kaffe imorse = gillas! Dock har vi bestämt oss för att bara stanna en natt istället för att få fler dagar i Chengdu. Imorgon ska vi se terracottaarmén och kl 19:45 på kvällen hoppar vi på nattåget mot Chengdu som är framme runt 11-tiden på lördag. Vi bokade hard sleeper igen för tåget hit var verkligen ren och skär lyx i våra ögon. Att kunna ligga ned och sova liksom! Den nedpissade sitta-på-huk-toan brydde vi oss knappt om (är vana vid det här laget).

Vår dag i Xi'an har varit mysig. Vi fick äntligen tag i en frisör! Min kunde ingen engelska, men var grym. En tvätt, klippning och föning/styling för 80:- och har aldrig varit så nöjd. Sedan promenerade vi förbi drum tower och bell tower vidare till muslim quarter (massor med gågator där Xi'ans stora andel muslimer hänger) och handlade plockmat från massor av olika stånd innan vi satte oss på en bänk. Vi testade allt som såg spännande ut: grillad chili-bläckfisk på pinne, hackad tofu i chilisås, krydd- och smörslungade potatisar, grillkokade ägg på pinne(?), melon, bröd, söt riskaka på pinne, tesockerkaka och friterad banan på pinne. Det var så gott! Därefter hittade vi äntligen kinesiska flaggor att sy på våra backpacks - vi har letat som tokar i tre veckor. En hade ju kunnat tro att det skulle vara lättare att få tag på i Kina av alla ställen?!

Kvällen avslutades med att fixa nya gelnaglar i ett shoping mall. Körde både händer och fötter denna gång. Jag valde vitt och Elle blått. Så fräscht! Dock lite stressigt på slutet då varuhuset stängde och allt släcktes ned, men nagelfixarna jobbade på som inget hänt och sedan eskorterades de, jag och Elle ut av en vakt genom det nedsläkta jättevaruhuset och ned via vakternas hiss, haha. Bara i Kina är allt jag har att säga. Nu närmar sig klockan 00:00 och vi ska strax sova för imorgon ska vi upp tidigt och ta lokalbussen till terracottaarmén.

Kramar Mickis

Mot Xi'an!

Kategori: Allmänt

Nu har vi checkat ut fran hostelet och sitter och laddar vara mobiler/ipods infor den langa tagresan samt ater frukost och dricker pulverkaffe. Klockan ar strax innan 11 har och skont nog ligger busstationen med Y2-bussen som tar oss till Hangzhou Railway Station precis vid hostelet, sa vi tar det lugnt tills det blir dags att dra. Vi kommer vara framme i Xi'an runt kl 10 imorgon (torsdag den 16e) och har da en heldag i staden. Det ar lika varmt idag och det kanns som att svettmustaschen kommer vara standigt narvarande from now on, helt ok uppoffring dock.

Kram Elle

Hangzhou

Kategori: Kina

Vi vinkade hej då till Shanghai vid 8-tiden i igår och hoppade då på tåget mot Hangzhou, som ligger söder om Shanghai, och 9:30 var vi framme. Vi tog lokalbussen längs sjön West Lake till vårt hostel Hangzhou West Lake Youth Hostel som ligger söder om (och precis vid) sjön, checkade in och begav oss sedan på rundvandring.

Jag säger bara WOW. Hangzhou och West Lake är en idyll och verkar vara en populär semestertillflykt för kineserna. Det är så vackert med sjön, de omkringliggande bergen och körsbärsblommorna (kan tillägga att det är ca 30+ grader varmt och inga moln så långt så långt ögat kan nå). Vi skyller på värmen när vi sätter oss på vartannat fik och beställer in frukttallrikar och frappuccinos men egentligen är det för att bara kunna sitta och insupa den otroligt vackra omgivningen. Middagen avnjöts på restaurangen Barossa precis vid vattnet och bestod av ångad krabba (som inte var så mycket för världen) och "sweat and sour carp" som är en specialitet för Hangzhou och som var otroligt god.

Idag var det tänkt att vi skulle åka till berget/bergsområdet Huangshan och vandra där men vi blev avrådda till det då det tar några timmar att ta sig dit och att området är så stort att man måste sova över där. Lite surt, men istället vandrade vi i några timmar längs östra delen av west lake mot Kinas Nationella Te-Museum. Under vägen dit avbockades mycket av det som har blivit till en daglig ritual under vår vistelse i Kina (höra kinesernas beryktade slemharklingar, bli fotograferade av dem i smyg och med dem i gruppfoton etc.). Vi åt lunch på "Green Tea" bestående av färska räk/mango/sallad "vårrullar", kall passionfruktsté och körsbärsmoussekaka till dessert. Extremt gott!

Vi blev även glatt överraskade av museet där vi fick lära oss både om teets historia, "tillverkning" och om de olika sorterna samt att vi fick se odlingar av det kända lokala gröna teet "Longjing". Sedan gick vi hem i vad som känns vara 40+ grader (blir mer och mer förundrade över alla kineser som går runt i långbyxor/långärmat med solparaplyn och inte alls verkar beröras av hettan) och har nu en siesta innan vi ska ut på stan och äta bläckfisk/hel fisk på pinne eller dylikt.

Imorgon bär det av mot Xi'an och terrakottaarmén! Tåget går ca kl. 13 och denna gång såg vi till att få sovplats då resan ska ta runt 22 timmar.

Kram Elle