Det finns en anledning till att vi inte gör den klassiska Asien resan eller att jag varit allmänt negativ till att resa till Thailand: jag har svårt för fullpackade stränder med fulla, dreggiga västerlänningar. Jag vill höra modersmålet talas, träffa mer lokalbefolkning än turister, uppleva landet och inte ett poolkomplex. Därför kändes full moon party kanske inte riktigt som min grej, även om vi dansade några timmar, drack mojito och andra buckets och hade rätt kul. Koh Phangan i sig är dock riktigt blek i jämförelse med älskade Koh Tao. På Koh Tao känns allt så mycket mer genuint: du sitter på en matta på den halvtomma stranden och äter, här sitter du på på plaststolar på omysiga restauranger med rödbrända britter som äter hamburgare runt omkring, omgiven av turistbutiker. Haha nu låter Koh Phangan hemskt, men efter Kina känns ett turistställe som detta så otänkbart. Vi bor dock lite secluded i en jättemysig bungalow 😊 längtar till imorgon då vi ska tillbaka till Koh Tao och Ban's diving resort. Har vi skrivit att vi tagit dykcertifikatet open water? Vi har dessutom anmält oss till fortsättningskursen advance open water där en får dyka ned till 30 meters djup, använda undervattenskamera, göra ett nattdyk och om vädret är bra: ett wreck dive! Det ska bli så kul!
Kram Mickis
Idag har vi dykt i havet för första gången. Det är bland det roligaste och häftigaste jag gjort i hela mitt liv! Vi började dagen med teoriprov för att testa våra kunskaper från gårdagen då vi pluggade teori, lärde oss koppla ihop utrustningen, samt testade att dyka i poolen.
Efter lunch idag hoppade vi på ett flak som tog oss till hamnen där vi hoppade på en stor båt full med andra som skulle dyka. Det blåste för mycket på vår strand så vi skulle åka till andra sidan ön. Efter att ha tagit på mig våtdräkt och utrustning var jag förste person att hoppa 1,5 meter från båten ut i havet. Lite läskigt, men trots lite panikkänslor i början så kände jag mig snabbt bekväm. Det är svårt att förklara hur det känns för någon som aldrig dykt. Det är verkligen som att komma in i en annan värld och i början känns det lite svårt att styra ens viktlösa kropp och att andas normalt genom regulatorn. Vårt första dyk varade 40 minuter och som djupast var det 10 meter, vilket låter mycket, men det kändes inte alls djupt. Eftersom tryckskillnaderna är mycket större i början var det bara skönt att komma ned en bit. Vi tränade mest på att andas och få in tekniken. En ska kunna åka upp eller ned bara med hjälp av andningen vilket är riktigt häftigt när en väl lyckas!
Sedan steg vi oss upp igen för en timmes paus på båten som åkte vidare till en annan strand innan det var dags för dagens andra dyk. Denna gång fick vi göra om övningarna från poolen. Jag låtsades ha slut på luft och fick ta av Elles reservluft, fylla hela masken med vatten och tömma den etc. Som djupast var det 12 meter. När vi skulle stiga till ytan låtsades Elle ha slut på luft och vi delade på min samtidigt som vi steg upp tillsammans.
Nu har vi precis sett solen gå ned och ätit middag på en varsin sackosäck på en veranda på stranden. Vi är så euforiskt lyckliga: över resan och allt vi har upplevt hittills och vad som fortfarande väntar, men framför allt över dykningen och hur sjukt jäkla underbart det kändes. Längtar till 7-tiden imorgon då vi ska träffa vår instruktör och de fem andra som går kursen och dyka igen. Det blir två dyk på 18 meters djup. Sedan har vi vårt Open Water dykcertifikat!
Kram Mickis
Vi flög från Lhasa till Kunming airport i Kina där vi fick tillbringa ett dygn innan vårt flyg mot Bangkok skulle lyfta. Det märks att vi har blivit vana med obekväma sängar för vi lyckades sova som klubbade sälar en hel natt på de stenhårda träbänkarna i den upplysta väntsalen. Det var lite vemodigt att lämna Kina som ju varit vårt hem i nästan 1 månad och 3 veckor och vars kultur vi vant oss vid. Samtidigt som vi ibland kände oss otroligt trötta på Kina och längtade efter sol, lugn och icke-censur.
När vi nådde Bangkok tog vi expresståg och sky train till vårt hostel som visade sig ligga väldigt off i ett bostadsområde en 15 minuters promenad från On Nut station. Mindre kul att släpa på min back pack som rasat samman totalt och skar in i min axel, men hostelet The city @ fifty var rätt okej även om vi stirrade oss blinda på poolen när vi bokade. Poolen som vi ändå aldrig utnyttjade. Vi hann inte se så mycket av Bangkok den korta tid vi var där, men jag uppskattade staden mer än jag gjort som elvaåring åtminstone. Första dagen tog vi en alldeles för dyr tuk tuk till Koh San Road och åt pad thai, vårrullar och skivad ananas och vattenmelon från gatustånden, samt shoppade lite på marknaden. Det gigantiska shoppingcentret Siam hade vi hunnit med kvällen innan. Sista dagen hade vi ett enda mission: att ersätta min trasiga ryggsäck. Efter lite beslutsångest satsade backpackern i mig på kvalité och det blev en 52 liters från North face i ljusgrått med turkosa detaljer. Dyrt, men såå värt! Efter det bestämde vi oss för att gå på bio vilket var Bangkoks höjdpunkt! Vi bokade Man of Steele och fick hela biografen för oss själva. Först gick vi in genom en VIP-ingång och serverades ett glas rödvin i en av sofforna i en gigantisk lounge. Därefter visade vår servitör in oss i salongen där vi lade oss i liggfåtöljer med kudde och täcke. Varför har vi inte sådana biografer i Sverige?! Allt som allt kostade biljetten inte mycket mer än i Sverige.
Efter Bangkok (och allt flängande i Kina) ville vi egentligen endast en sak: att hitta en paradisstrand. Vi bestämde oss för Gulf Islands i östra Thailand och begav oss till Hua Longpong train station där vi bokade tåg och båt från Bangkok till Koh Tao. Mest för att vi läst att den skulle vara den minst exploaterade i jämförelse med Koh Samui och Koh Phangan. Det gick väldigt smidigt att tåga även i Thailand även om de dreggiga engelsmännen i vår vagn gallskrek och spelade munspel hela natten = vi fick inte någon sömn alls. Sedan tog båten cirka två timmar och imorse anlände vi i den mysiga hamnen på Koh Tao. Elles syrra hade tipsat om Ban's diving resort och vi lyckades hitta en info desk för att fråga om de hade rum, vilket de hade så vi hoppade på ett flak och blev skjutsade till ett stort, mysigt ställe på stranden där vi bokade en open water dykkurs på fyra dagar och fick ett dubbelrum (lyx!!!) utan toa/dusch gratis i sex dagar. Så i övermorgon börjar vi vägen mot dykcertifikat. Längtar! När vi är klara med kursen får vi dyka ned till 18 meters djup. Iih!
Vår första dag har vi tillbringat på stranden, trots mulet väder. Vi låg ned i sanden och såg solen gå ned, helt underbart! Vi blir kvar på ön till midsommar då vi åker vidare till en liten paradisö 15 minuter härifrån med båt (där vi ska bo i en bungalow i två dagar) och därefter väntar full moon party på Koh Phangan. Livet har aldrig känts lättare än nu!
Kram Mickis
