Away we go

Vi har hunnit med en hel del sedan vi sist skrev. Vi anlände till Chengdu (tydligen Kinas femte största stad vilket vi inte hade en aning om) för över en vecka sedan och det märks att vi har kommit söderut för det är riktigt varmt. Idag har vi haft 33 grader (kändes som 40) och nästan smält bort!

Det bästa av allt har varit att vi har gått upp och ned för berget Emei Shan! Vi tog tåget till Bagou village och bodde på Teddy bear hotel innan vi började vandringen från Wannian bus stop upp till toppen. Jag har nog aldrig svettats så mycket i mitt liv! De branta trapporna ville aldrig ta slut, men omgivningen var så vacker att vi ofta glömde hur trötta vi faktiskt var. "Beware of the monkeys"-skyltarna avlöste varandra, men trots att vi mötte flera kineser som hade blivit "attackerade" (sönderslitna påsar, bestulna på mat/dryck osv) lyckades vi otroligt nog undslippa dem. När vi hade vandrat i 8-10 timmar stannade vi i ett tempel och sov i ett litet, fuktigt rum uppe på den becksvarta vinden innan vi ställde klockan på 03:40 för att påbörja vandringen den sista bitet upp till toppen för att se soluppgången vid "the golden summit". Jag fick dock blodsockerfall (någon som är förvånad över detta?!), troligen pga att det var iskallt ute vid den tiden/höjden, och höll på att svimma så vi tvingades ta cabel cars upp istället för att gå den sista timmen. Vi var dock över molnen när solen gick upp! Det var bland det vackraste jag någonsin sett och på toppen stod även den gigantiska guldbuddhan och glittrade i solen. Magiskt!

Jag piggnade till efter lite mer vila och frukost och vi började den två dagar långa vandringen ned mot Wuxian(?). Den vackraste av vandringslederna enligt oss båda. Branta klippor, djungel, vattenfall och små matställen (snarare skjul) med otroliga utsikter - för vackert för att beskrivas med ord. Jag förstår verkligen varför Emei Shan är ett av de fyra heliga bergen i Kina! Den andra natten sov vi i ännu ett tempel, i ett rum med mögel över hela taket, precis bredvid "bönerummet" med en stor buddha i. Det var rätt mysigt om en bortser från möglet. Väldigt "Djungelboken", typ ett stenslott mitt ute i djungeln.

Tredje dagen började benen göra ordentligt ont och till slut haltade vi ned med våra vandringsläppar. Dock slutade vi gnälla när vi mötte på en och annan kines bärande på backar med dryck och matvaror, samt sängar, på deras axlar. Deras vadmuskler var inte att leka med! Efter att ha passerat ett väldigt turistigt område fullt av apor var vi äntligen nere på marken igen och däckade utmattade ihop på vårt hostel.

Dagen efter var det dags att återvända till Chengdu med tåg. Den sjukaste, roligaste tågresa jag någonsin upplevt. För det första var vagnen proppfull med folk (de överbokar alltid. Vissa köper bara ståplats och ligger/sitter i gången/på varandra/på högar av väskor), för det andra verkade de flesta komma från landet då tåget gick via mindre städer till Chengdu. Därför utbröt kaos när Elle och jag klev på (många hade nog aldrig sett en västerlänning IRL, ännu mindre två på samma gång!) Folk samlades runt oss, pekade, pratade kinesiska med oss, hjälpte oss upp med väskorna eller bara gapade. En tandlös man gapade så mycket att vi nästan kissade på oss av skratt. När Elle drog fram ordboken var det kört: vi bombarderades av tusen frågor och fick visa massor av bilder från både Sverige och Kina. Alla var så otroligt gulliga att vi blev lite rörda. De hade full koll på när vi skulle gå av och hjälpte oss med bagage med mera. Två timmar försvann iväg på tåget och efteråt hade vi kramp i käkarna av skratt. Samtidigt som det var väldigt skönt att komma av tåget.

De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt medan vi väntat på att den sjukt jobbiga träningsvärken ska gå över. Igår hängde vi i People's park. Vi slog oss ned på den enda parkbänken i solen medan kineserna gick omkring i långärmat och paraply som vanligt. Det dröjde dock inte länge förrän två andra svenskar (de enda andra västerlänningarna i parken) hittade vår soliga bänk och vi trängde, till kinesernas glädje, ihop oss så de kunde fotas med inte mindre än fyra västerlänningar samtidigt. Jag undrar hur det kommer kännas att lämna Kina och inte längre bli fotad var femte sekund hehe.

Idag hyrde vi och tre till en bil på hostelet för att åka till Leshan och se the gigant Buddha. Det är en enorm stenbuddha utkarvad ur ett berg vid floden. När vi återvände till Chengdu var våra visum äntligen färdiga och vi kunde boka Yanzi river cruise onsdag- lördag vilket ska bli jättekul!

Kram Mickis