Chengdu - Emei Shan
Kategori: Kina
Tiden går så fort! Vi har redan varit i Chengdu med omnejd i över en vecka och trivs så himla bra. Vi bor på världens mysigaste hostel (sim's cozy garden hostel) med bästa personalen och roliga gäster. Efter att vi kommit till Chengdu och insett att vi var tvungna att i panik förlänga våra visum och Efter att vi lämnat våra pass på PSB-byrån var vi lite wild and crazy och drog till Emei (en stad ca 2h från Chengdu) trots att vi inte fick lämna Chengdu innan vi hämtat ut våra pass, men det orkade vi inte vänta på eftersom det skulle ta en vecka. Anledningen till att vi åkte till Emei var för att vi under tre dagar skulle anta utmaningen att vandra uppför och nedför berget Emei Shan, som är ett av de fyra heliga bergen i Kina.
Efter att sent ha checkat in på Teddybear Hotel, som är det hostel alla som ska vandra uppför berget bor på då det ligger 10m från bussen till berget, gick vi och lade oss för att vid 6-tiden morgonen efter gå upp och ta oss till berget. Efter en halvtimme var vi framme och vid 7:30 tog vi första klivet på trapporna som skulle ta oss till toppen. Jag kan säga att det kanske inte är så jobbigt att gå i trappor, men att gå i trappor i 10h KÄNNS. Redan efter första timmen var vi genomvåta och blev ännu mer exotiska för kineserna som aldrig verkar svettas (kan tillägga att många kineser betalade bärare som bar dem de branta delarna, vilket var typ hela tiden). De första timmarna gick vi utan vandringsstavar då vi tyckte det såg töntigt ut men efter att benen började svika och en vet att mer än halva sträckan är kvar köpte vi varsin bambu-stav för 5¥. Plus att vi mötte några kineser som höll på att gå medför berget som skrek "BIG MONKEY, you hold BIG ROCK!" och vilkas tygpåse var sönderriven vilket gjorde att vi kände att vandringstaven även kunde agera vapen. Vi möte inte dessa stora apor (än..) men kunde se spåren av sönderrivna påsar och utspridda matförpackningar på vägen framför oss. Var lite som att vara i en thriller när man såg spåren av aporna överallt och hörde massa prassel i buskagen och vi gick halvt i skräck tills vi kom fram till ett lunchställe och var i säkerhet. Jag tog kycklingwok (väldigt hett sichuan-style) och gumman som skulle laga maten gick och hämtade världens största yxa som hon hackade kycklingen i bitar med (som tur var redan var död, dock hade vi kycklingens kompisar lösgående runtomkring oss angående vilka Mickis utbrister "titta där är din kompisarna till kycklingen du ska äta!")
Efter att ha vandrat de sista timmarna och sovit på ett kloster nära toppen vaknade vi tidigt för att i mörkret börja vandra sista biten till toppen och soluppgången. Stackars Mickis fick dock blodsockerfall och höll på att svimma så vi fick mindre glatt gå ner biten vi hunnit gå och tog linbanan upp sista biten istället. Soluppgången över molnen var så fantastiskt vacker och förutom att det inte går att beskriva med ord så går det heller inte att göra rättvisa med bilder. En sådan fantastisk upplevelse.
Vandringen nedför berget delade vi upp på två dagar och att gå så många timmar NEDFÖR en trappa var mycket värre än att gå uppför och när vi närmade oss botten på berget gick vi som två 90-åringar, dock två 90-åringar fyllda av eufori!
Kramar Elle
Efter att sent ha checkat in på Teddybear Hotel, som är det hostel alla som ska vandra uppför berget bor på då det ligger 10m från bussen till berget, gick vi och lade oss för att vid 6-tiden morgonen efter gå upp och ta oss till berget. Efter en halvtimme var vi framme och vid 7:30 tog vi första klivet på trapporna som skulle ta oss till toppen. Jag kan säga att det kanske inte är så jobbigt att gå i trappor, men att gå i trappor i 10h KÄNNS. Redan efter första timmen var vi genomvåta och blev ännu mer exotiska för kineserna som aldrig verkar svettas (kan tillägga att många kineser betalade bärare som bar dem de branta delarna, vilket var typ hela tiden). De första timmarna gick vi utan vandringsstavar då vi tyckte det såg töntigt ut men efter att benen började svika och en vet att mer än halva sträckan är kvar köpte vi varsin bambu-stav för 5¥. Plus att vi mötte några kineser som höll på att gå medför berget som skrek "BIG MONKEY, you hold BIG ROCK!" och vilkas tygpåse var sönderriven vilket gjorde att vi kände att vandringstaven även kunde agera vapen. Vi möte inte dessa stora apor (än..) men kunde se spåren av sönderrivna påsar och utspridda matförpackningar på vägen framför oss. Var lite som att vara i en thriller när man såg spåren av aporna överallt och hörde massa prassel i buskagen och vi gick halvt i skräck tills vi kom fram till ett lunchställe och var i säkerhet. Jag tog kycklingwok (väldigt hett sichuan-style) och gumman som skulle laga maten gick och hämtade världens största yxa som hon hackade kycklingen i bitar med (som tur var redan var död, dock hade vi kycklingens kompisar lösgående runtomkring oss angående vilka Mickis utbrister "titta där är din kompisarna till kycklingen du ska äta!")
Efter att ha vandrat de sista timmarna och sovit på ett kloster nära toppen vaknade vi tidigt för att i mörkret börja vandra sista biten till toppen och soluppgången. Stackars Mickis fick dock blodsockerfall och höll på att svimma så vi fick mindre glatt gå ner biten vi hunnit gå och tog linbanan upp sista biten istället. Soluppgången över molnen var så fantastiskt vacker och förutom att det inte går att beskriva med ord så går det heller inte att göra rättvisa med bilder. En sådan fantastisk upplevelse.
Vandringen nedför berget delade vi upp på två dagar och att gå så många timmar NEDFÖR en trappa var mycket värre än att gå uppför och när vi närmade oss botten på berget gick vi som två 90-åringar, dock två 90-åringar fyllda av eufori!
Kramar Elle
