Away we go

Vi steg upp tidigt på tisdagen för vid 7-tiden skulle vi möta upp de två andra som vi skulle åka till Gobi öknen tillsammans med, Gabi från Chile och Guy från Australien. Vi mötte även vår chaufför Booty(?) som kunde ca tre ord engelska. Det visade sig att vi inte var de enda som hade noll koll på vad vi skulle se och göra under turen och eftersom Booty inte kunde säga mer än "hello" och "go" så var det inte så mycket mer att göra än att sitta och skumpa i en (tack gode gud..) jeep hela dagen. Stannade bara till för att "fika" i en geer (läs torrt bröd bakat på getmjölk, supersaltig stenhård ost och té, samt något bakverk vi misstänker bestod av djurfett och socker). Familjen hade ca 100 får och massor av lamm så jag var i sjunde himlen och fotade upp hela kameraminnet.

Sedan fortsatte skumpandet på de obefintliga vägarna. Jag förstår inte hur mongolerna hittar för det finns inga skyltar eller liknande, ibland inte ens gamla hjulspår på marken som de kan följa. Bara stäppland med fritt betande hästar, får, getter, kor och kameler. Booty verkade dock ha problem med att hitta en geer där vi kunde få middag och husrum för han såg lite nervös ut när det började mörkna mitt ute i ingenstans. Till slut kom vi fram till två geers bredvid en klippa och ett "stall" med får och getter där vi kunde stanna. Elle och jag fick sova i farföräldrarnas geer och Gabi och Guy i det yngre paret och deras lilla sons geer. Det var en helt surrealistisk upplevelse att ligga och sova en halv meter från vår gulliga nomadvärdinnas huvud. Hon var en respektingivande och otroligt gullig människa som bäddade ned oss i våra sovsäckar (alla sover på golvet på tunna mattor, alltid med fötterna mot dörren) för att se till att vi inte frös. Geer'sen eller jurtorna är alltid färgglatt inredda med en slags eldstad i mitten och ett fönster i takets mitt där röken fördas via ett smalt rör. Elden hålls igång med djurbajset. På väggarna hänger färgglada tyger och på golvet tjocka mönstrade mattor. Det luktar lite speciellt från bajseldningen, men absolut inte äckligt. En måste ha varit i en jurta för att förstå helt enkelt. Kan ju tillägga att någon toalett inte var aktuell. Sina behov gjorde en i det fria (iskalla blåsten på stäppen).

På onsdag morgon sade vi hejdå till nomadfamiljen efter lite mjölkte (omåttligt populärt här: kokar upp tevatten blandat med getmjölk) och skumpade vidare genom Gobi. Därefter upplevde vi den roligaste lunchen någonsin! Vi kom till en ny geer, men denna gång troligen en rikare familj för de hade även kameler och två sängar, samt mycket högre tak i geeren. Maten var den gamla vanliga. Eftersom nomaderna flyttar runt är all fräsch mat som frukt och grönt bristvara och de lever på sina boskap: får/getkött, mjölk, te, pasta, ris, bröd och i princip inga kryddor. Allt kokas i tevatten, smakar djurfett och är ganska smaklöst. Men här var maten helt okej med lite mer kryddor. Eftersom det är oförskämt att inte äta upp (samt att allt bestod av kött/djurfett) var jag tvungen att börja äta rött kött igen. Det var dock inte lätt att äta när mannen i familjen drog fram en gigantisk skål under sängen och började gnaga frenetiskt på diverse strupar och inälvor. Sedan bjöd han oss på kamelvodka i en speciell ritual som jag tror betyder tur. Alla dricker ur samma skål i ett varv, men mellan varje person ska skålen ges tillbaka till mannen så han kan fylla på med mer. Blev lite lagom berusad. Det gulliga paret verkade glada över sällskap (nu var vi verkligen ute i ingenstans) för de drog fram ett gammalt italienskt rödvin de måste fått i gåva och sedan fortsatte vi motvilligt ritualen till sista droppen var uppdrucken. Sedan vinkade vi hejdå och skumpade vidare. På kvällen sov vi i en geer med fyra sängar (lite mer turist-versionen trots att det bodde en familj bredvid). På natten blev det iskallt eftersom de inte eldar på natten vilket gjorde att jag fick influensa-känningar dan efter som botades av medicin från Chile (tack Gabi) så jag kunde se en nationalpark med de övriga bestående av höga berg och en fryst flod (vet inte namnet pga Bootys bristfälliga engelska). På kvällen sov vi hos hans släktingar och deras baby innan det var dags för hemresa.

Eftersom Gabi skulle fortsätta vidare skulle jag, Elle och Guy åka lokalbussen till Ulan Bator från Dalanzadgad (inte långt ifrån kinesiska gränsen). Bussen visade sig vara en pre-sovjetisk skitbuss som gick sönder varje halvtimme och vars motor blev så överhettad att det kändes som att basta. Vi hamnade mittemot en ung tjej som först ammade sin baby, sedan lämnade hen vid en station och sedan började mjölka sig själv så mjölken rann ned i en petflaska!!!!! Allt detta medan bussen skumpade fram. Har aldrig varit med om något så sjukt! Kan tillägga att benutrymmet var minimalt och bussen fullproppad. Det går inte att beskriva hur skönt det var att, 14 timmar senare, nå Ulan Bator, Lotus, en dusch/toalett och en säng! Nu håller vi på att tvätta våra kläder, därefter ska vi ta det lugnt: handla lite mat och gå på museum.

Kram Mikaela