Away we go

Det som fascinerade mig mest med vår tripp ut i Gobi-öknen var att vi fick se det autentiska nomadlivet. Vi är inte i Mongoliet under turistsäsongen vilket gjorde vår tur mindre planerad och "turistig" då vår chaufför som inte pratade engelska verkade ta med oss på fika/övernattningar mm hos de nomader han redan kände eller lyckades övertala.

Första stoppet var efter några timmars skumpande i jeepen. Vi stannade utanför en ensam ger mitt på steppen med en getflock och en vakthund som sällskap. Kontrasten blir verkligen tydlig då nomadernas ger ser obefintliga ut i det karga landskapet men när man kommer in i dom är de fyllda med färg. Den lilla flickan i familjen ville prompt visa upp sitt favoritfår/get unge som hon stolt höll upp framför kameran.

 

Efter att ha fyllt magarna med mjölkte (suu-tei tsai) och oerhört salt ost skumpade vi vidare. Vi stannade flera gånger för att beundra landskapet, som hade förändrats från snöiga berg runt Ulan Bator till mer och mer öken ju mer söderut vi åkte.

Till kvällen raggade chauffören in oss att sova hos en familj med mor/farföräldrar. Vi blev bjudna på ris och torkat kött kokat i fettbuljong och såg sedan på deras lilla svartvita tv Barack Obama dubbad till mongolska berätta om bombningen i Boston (vilket vi gissade oss till då Guy hade hört något om det tidigare under dagen samt när man fick se diverse klipp).
Jag och Mikaela blev nedbäddade på golvet i far/morföräldrarnas ger och frös som fan när elden i gerens mitt hunnit slockna till morgonkvisten.

Höjdpunkten under onsdagen var när vi blev inbjudna på lunch hos ett par som hade en stor kamelflock. Vi blev bjudna på pasta/potatis/kött och till efterrätt kamelyogurt, vilket jag och Mikaela hade lättare att äta än Gaby och Guy då de inte är vana med "filmjölkssmak". Efter det blev det kamelvodka samt att herrn i huset korkade upp en flaska italienskt vin som vi absolut var tvungna att dricka upp. Det tog ett tag då det traditionella sättet att ta emot något från en mongol är att dra fram tröjärmen på höger arm, hålla vänster hand under höger armbåge och ta emot med den högra handen. Sedan skulle skålen (allt dracks ut skålar) tillbaka till gåvogivaren innan denne passade vidare skålen till näste. Vid avsked tas det fram en liten flaska med något suspekt ämne i (som luktade mentol) som dras på fingrarna och som man sedan ska sniffa hårt på. Denna natt sov vi i ett lite större ger-camp med mer kött och tis till middag.

Under torsdagen åkte vi till en nationalpark (som vi inte vet vad den heter pga bristfällig engelska) i södra Mongoliet där vi vandrade i en ravin och jagade murmeldjur(?) som fanns i hundratals och som man inte såg innan man nästan trampade på dem. Denna natt sov vi hos vad vi tror va chaufförens son + familj. Även här var det stor kontrast då stadens yttre var väldigt fallfärdigt men då lägenheten inuti var som vilken stor etta i Stockholm som helst inredd med ikeamöbler varvat med buddistiska figurer.

Bussresan hem var ett äventyr i sig 14h svettigt studsande i en trång buss som körde mer på två hjul än på fyra i 180 genom öknen (städerna har max någon/några km asfalterad väg runt städerna innan man är tvungen att köra off road). Alternativet till toalett en av de 100ggr bussen gick sönder/blev överhettad och var tvungen att stanna var i en "stad" då det var ett hål i marken med tre väggar runt om och en öppning mot en provisorisk fotbollsplan där utsikten var att se barnen spela boll. Mikis valde att hålla sig hela bussfärden. För att inta snacka om tjejen mitt emot oss som satt och mjölkade sig själv ner i en PET-flaska, så var det skönt när vi äntligen kommit fram till Lotus och kunde lägga oss i sängar som kändes himmelska gentemot att ha sovit på golv i tre nätter.

/Ellinor